ovuxen

Jag tror att jag är en av få personer i världen som är så extremt flygrädd som jag är.

När jag skriver EXTREMT så menar jag det också.

Att sitta i en kabin, på en liten stol, fastspänd samtidigt som man hör motorerna jobba och är fullständigt medveten om att man befinner sig på en höjd kallad "går något snett nu så går det jävligt snett".

Tusen tankar och inbillningar strömmar runt i huvudet och jag kan fantisera mig hur lugna och vana piloterna är.

Åker jag bil men något idiot så har jag iaf möjligheten att ta tag i ratten, handbromsen alt. öppna dörren och hoppa ut. Det funkar säkert också att skrika samt hota om det skulle vara i ett krisläge.

Något som ALDRIG hade funkat på ett flygplan.

Risken att krocka med en bil är så mycket troligare. Men det beror oftast på dåliga erfarenheter hos chauffören, motparten orsakar olyckan, dåligt väglag, punktering osv osv...

När flygplan crashar beror det väl oftast på tekniken eller utrustningen. Okey det är 2010 och vår teknikvärld är otroligt utvecklad. Men jag kan fortfarande aldrig känna mig säker för de.!

Om jag ska vara helt ärlig så är det faktiskt två hemska scenarion jag varit med om.

Första gången: Kraftiga luftgropar på väg hem från Spanien som fick alla på planet att bli knäpptysta.

Andra gången var på väg hem från Turkiet. Turbulens ca 100 meter ovanför marken. Då var jag nästan säker på att vi skulle kapa trädtopparna.

Nu flyger jag aldrig mer utan alkohol i blodet! Hellre står jag över...